Tack Maria von Beetzen och Sixten Skullman!

Ni har sakligt och envist vid varje möjligt tillfälle i kommunfullmäktige och även i media framfört moderaternas oro inför kommunens stora låneskuld och dess kostnader. Den icke folkvalda majoriteten i Strängnäs har vid varje tillfälle haft hörselkåpan på.
Därför är det med glädje jag läser i Kuriren idag att kommunalrådet Jens Persson för första gången nämner låneskulden. Att han dessutom säger att ”vi kan även välja att betala tillbaka på kommunens stora låneskuld” får mig att tro att han har lyssnat på oss moderater.
Läsningen gav i alla fall mig en trevlig stund vid morgonkaffet.

Bträffande låneskulden har jag lagt följande motion i Kommunfullmäktige .

Motion gällande plan för att minska den kommunala låneskulden.

Vår kommunala låneskuld har antagit, för våra väljare, ofattbara proportioner. För närvarande betalar vi ca 80 milj kronor årligen. Vilket skulle täcka en del av vårt nuvarande investeringsbehov.

Moderaterna föreslår därför att Kommunstyrelsen får i uppdrag att upprätta en återbetalningsplan, där samtliga partier i Kommunstyrelsen bidrar med sitt förslag och att den slutliga planen blir något av en ”minsta gemensamma nämnareplan” att följas även efter valet.

Ledsen Mona!

Du gav oss hela Tobleronehistorien för ett antal år sedan och du gav själv händelsen ett namn. Det faktum att du gillar Toblerone är din ensak och skulle så ha förblivit om du betalat med ditt eget kort. Men det gjorde du inte! Där gav du oss rätten att använda ord som Tobleronepolitik etc.
Jag håller fullkomligt med Ledaren i EK idag. ”Skämta om det, Sahlin” Ta tillbaka ordet genom att driva med det, visa distans och framför allt skicka inte ut Östros som din vapendragare! Det ger snarare ett patetiskt intryck!
Själv drog jag på munnen åt uttrycket. Det var ju riktigt fyndigt och ett passande namn på löfte om mer pengar till kommuner och landsting. Samtidigt som SKL bedömer att kommuner och landsting kommer att göra ett sammanlagt överskott på 3 miljarder kronor nästa år. Så varför detta Tobleroneutspel? Jo de rödgröna har räknat fram att 25000 arbeten inom den gemensamma välfärden försvann mellan kvartal 4, 2008 och samma kvartal 2009. Då har man glömt de arbeten inom välfärden som övergått i privat regi, minst hälften enligt SKL:s utredare. Det vore också intressant att se hur många som föredrog RUT istället för den kommunala hemtjänsten. När de rödgröna presenterar ett sådant ofinansierat och dessutom icke behovsprövat hafsverk får man nog tycka att Tobleronepolitiken var ett snällt epitet.

Borde majoriteten vara förvånad???

I dagens tidning kan man läsa om avhoppen från demokratiberedningen. Leif Lindström säger bland annat att ”en ny politisk organisation har ingen varit intresserad av att diskutera”. Inte så konstigt tycker jag. Leif har från början klargjort att vilket förslag som beredningen än föreslår, så behöver en majoritet inte följa det förslaget och får socialdemokraterna sitta kvar vid makten (bevare mig väl) kommer dom att utöka antalet nämnder. Högre arvodeskostnader med andra ord!! När en ordförande presenterar sina åsikter på ett sådant sätt, brukar det vara det bästa sättat "lägga locket på". En ordförandes roll är ju inte att höras mest utan att främst leda en debatt.
Leif tillhör den grupp som tror att demokratin ökar med antalet lokalpolitiker och jag delar inte hans uppfattning.
Innan Leif tog över ordförandeklubban hade beredningen med Eric Berg som ordförande redan lämnat in förslag, till kommunfullmäktige, gällande politisk organisation. Vi hade en period bakom oss med intressanta diskussioner om olika alternativ av organisationer, men Leifs ordförandeskap dämpade onekligen diskussionslustan. Detsamma gällde medborgardialogen. Kommunalråden åkte runt i kommunen och lyssnade, men dom glömde bort oppositionen på sin resa. Inga sockenstämmor eller rådslag har ägt rum under nuvarande majoritets tid. Så bristen på demokrati i Strängnäs sträcker sig tyvärr även utanför demokratiberedningen.

Därför hoppar jag av demokratiberedningen!

När den gamla majoriteten satt i ledningen (m, kd, sp, c, fp) var Eric Berg (sp) ordförande i demokratiberedningen. Själv var jag ”nyfärsk” i politiken. Våra möten var inspirerande och lärorika även om Folkpartiet och Centern var bakåtsträvande och rädda för att pröva något nytt. De flesta av ledamöterna deltog i seminarier för att lära från omvärldens erfarenheter, lyckade och mindre lyckade organisationsförändringar.
Vi var några som konstaterade att det här med nämnder var tungjobbat och dyrt, samt att ”nämndtillhörigheten” blev så stark att man inte såg helheten. Vi skissade på olika politiska organisationer. Det var nämligen det som var vårt uppdrag. Kommunfullmäktige hade givit oss i uppdrag att se över den politiska organisationen.
När den nya majoriteten (c,fp,s) tog över rodret i kommunen utsågs Leif Lindström (s) till ordförande i Demokratiberedningen. Leif hade tidigare som ersättare i Demokratiberedningen gjort klart för oss andra att det parti eller de partier som fick majoritet efter valet inte var bundna till Demokratiberedningens förslag till politisk organisation. Om Socialdemokraterna fick makten skulle man omedelbart bilda ytterligare en nämnd.
Därmed lade Leif locket på för all debatt kring vårt huvuduppdrag.
Istället ägnade vi oss åt att på nytt titta på lokaler för kommunfullmäktigesammanträden, voteringssystem och webbradio. För min del innebar det att jag för tredje gången besökte Paulinska skolans aula. Några av oss började utebli från mötena. Jag var en av dem.
Vid det senaste mötet där bloggarna diskuterades och där Leif kastade fram ett förslag på bordet om en ny samlingslokal byggd inom eller ovanpå kommunhuset, gick han definitivt utanför vårt uppdrag.
Min uppfattning är att en beredning får ett specifikt ärende att hantera och när uppdraget är slutfört och resultatet överlämnat till uppdragsgivaren skall beredningen upplösas. Vi fullföljde vårt uppdrag med Eric Berg som ordförande. Om kommunfullmäktige inte var nöjd med våra förslag borde ju en ny beredning utsetts. Majoriteten kanske tyckte att det räckte med byte av ordförande?
Jag tycker det är slöseri med våra skattepengar att sitta kvar i en beredning, vars resultat den styrande majoriteten inte är intresserad av. Därför avgår jag.

När vi behöver hjälp fråntas vi rätten att välja.

Antalet äldre kommer att öka framöver och kraven på service och vård kommer att öka när 40-talisterna nu går in i pensionsåldern. Pensionärerna och även andra med behov av service och omvårdnad önskar i de flesta fall att få bo kvar i sin bostad där tryggheten och hemkänslan finns. Detta kräver ökade resurser på kommunerna som ansvarar för både hemtjänst och hemsjukvård.
Regeringen införde därför LOV, Lagen om Valfrihet. Den möjliggör för brukarna , det vill säga dom som har rätt till hemtjänst, att få ett större inflytande över sin egen situation. Utföraren av hemtjänsten kan vara ett privat företag litet eller stort, ”nischat” för att täcka olika önskemål och behov, eller den kommunala hemtjänstverksamheten.
Förhållningssättet ändras från ”myndighetskultur” till ”servicekultur”.

Vid en utvärdering i tolv kommuner och tre landsting visade det sig att kostnaderna för tjänster (med bibehållen kvalitet) minskat med 25 %, var opåverkat med 67 % och hade ökat med 8 %.
Kvaliteten på hemtjänsten hade ökat med 75 %, 25 % var oförändrat. Ingen ansåg att kvaliteten blivit sämre.
100 % av anställda i såväl privat och som kommunal regi anser att det är positivt för brukarna att kunna välja.
Införandet av valfrihet har lett till ökat engagemang för 55 % av kommunens anställda och 45 % instämmer delvis i påståendet.
Tyvärr har intresset för kompetensutveckling bland de kommunalt anställda ökat endast med 30%.
De flesta kommuner som infört valfrihet har varit borgligt styrda, men har vid ett maktskifte behållit valfrihetsmöjligheten.
Vi moderater tycker det är självklart att bland annat äldre och andra behövande kommunbor ska få råda över sin egen situation.
Denna möjlighet att nå ökad kvalité inom hemtjänsten samt högre nöjdhetsgrad till en lägre kostnad i Strängnäs kommun röstades bort av majoriteten i Socialnämnden.

Vem står för notan?

I senaste numret av Sunt Förnuft kan man läsa chefredaktör Åke Jungdalens insiktsfulla historia. Vem står för notan?
Jag återger den i sin helhet.
Har du hört historien om fyra herrar som brukade träffas och äta tillsammans och dela på notan efter bärkraft? Den brukade landa på 1000 kronor och de hade kommit överens om att var och en skulle betala efter förmåga.
Andersson som hade det sämst ställt åt gratis.
Bengtsson, som hade det lite bättre, betalade 150 kronor.
Carlsson betalade 300 kronor och
Dicksson , som tjänade mest fick betala 550 kronor.
Alla var nöjda med arrangemanget och de åt och drack och trivdes ihop.
Efter en tid erbjöd restaurangägaren dem 200 kronor i rabatt för att de var så goda gäster. Därefter slutade notan således på 800 kronor.
Gruppen ville fortsätta att betala efter samma principer som tidigare. De kom därför överens om att minska var och ens andel av notan lika mycket, det vill säga med 20 procent.
Men när de lämnade puben började de jämföra sina rabatter. ”Jag fick bara 30 kronor”, sa Bengtsson och pekade på Dickson, ”och han fick 95.” ”Precis”, ropade Carlsson. ”varför ska han få tillbaka nästan en hundring när jag bara fick 60 kronor?”
”Men hallå” ropade Andersson. ”Jag fick inget alls.” ”Det här samhället suger ut de fattiga.”
Det hela slutade med att de tre skällde ut Dickson för att vara girig.
Nästa gång kom inte Dickson till restaurangen.
När notan skulle betalas fick de tre övriga en chock. Deras pengar räckte inte ens till att betala halva notan.

Om det blir som de rödgröna partierna vill så kommer inte Dickson att få några pengar tillbaka över huvud taget på det han betalt för andra. Allt tillfaller de tre övriga herrarna.

31 elever väljer Gripsholmsskolan istället för Mariefredsskolan

Läser med förvåning i tidningen att politiker i Mariefredsnämnden (fp) säger sig inte kunna påverka det ekonomiska bortfall som drabbar Mariefredsskolan när 31 barn söker sig till Gripsholmsskolan inför hösten. Positivt är att fp ställer sig bakom valfrihet i Strängnäs kommun. Men visst kan ni påverka! Det finns en möjlighet att jämna ut oddsen mellan skolorna, nämligen att ge Mariefredsskolan ett långtgående självstyre. Det förslaget har skolans ledning lämnat till Mariefredsnämnden men majoriteten i nämnden röstade emot. Vi som politiker måste släppa taget och ge våra duktiga skolledare, lärare och övrig personal möjlighet att få ta ett större ansvar för skolan. I all synnerhet som dom själva ber om det. Konkurrens är bra men bara på lika villkor.

Nykomling bland bloggarna

Att kommentera på andras bloggar enkelt. Att skapa egen blogg känns som att kliva ut på gungfly. Men nu har jag klivit ut och vi får se om det blir ett riktigt plask.
Behövs ytterligare en bloggare i Strängnäs? Ja, jag tror det. Någon som bloggar om det där som vi pratar med varandra om när vi träffas på gatan. Vardagen med andra ord. Eftersom jag är aktiv moderat politiker så blir det mest vardagspolitik.
Jag har åsikter om det mesta men kommer ändå inte att skriva varje dag. Naturligtvis är det mina egna åsikter jag framför.