Dörrknackning i Strängnäs

Trodde aldrig att jag skulle tycka om att knacka dörr. Vi svenskar associerar ju oftast dörrknackning till Electrolux dammsugarförsäljare. Vilket faktiskt var ett hederligt yrke en gång i tiden och gav många annars arbetslösa en sysselsättning och inkomst.
Men tillbaka till dörrknackningen…..
Det har ju skrivits en del i tidningarna om att moderaterna kampanjar med att knacka dörr. Jättetrevligt! Ni anar inte hur många trevliga människor vi träffat och hur många synpunkter vi fångat upp. I ärlighetens namn ska väl sägas att många inte är intresserade av politik och då blir ju samtalen inte så långa. Om jag skulle rangordna synpunkterna, så kommer nog lärartätheten i skolan först och skollokalfrågan, tätt följd av kommunens ekonomi. SJ och pendling, som ju egentligen inte är en kommunal fråga, kommer också högt upp på listan. Ungdomsbråk, förstörelse och kriminalitet är ett stort problem för dom som utsetts för det och för föräldrar med barn i tonåren.
Det här med dörrknackande politiker tror jag är något vi kommer att få se mer av i svensk valrörelse i fortsättningen och jag fortsätter gärna. För att minska politikerförakt, tror jag att vi politiker måste göra oss mer synliga, både i det enskilda samtalet och i det politiska arbetet.
Om någon undrar över klädseln, några bloggare raljerade ju över moderat klädstil, så kan jag intyga att jag varken hade pärlhalsband eller plisserad blå kjol.