Högre bidrag är ingen bra drivkraft?

Under många år som personalchef kunde jag i anställningsintervjuer få följande svar från den arbetssökande. ”Jag måste tyvärr tacka nej till den här platsen, för jag tjänar mer på att gå kvar på A-kassa”.
Man räknade då in de kostnader som ett arbete medför, resor, lunch borta och kanske arbetskläder.
Om det lönar sig att ”gå på A-kassa” istället för att arbeta, då är ersättningen för hög!
Igår under partiledardebatten frågade Mona Sahlin Fredrik Reinfeldt om han trodde att drivkraften i att söka arbete låg i sänkt a-kassa. Det vore bättre om hon vände på frågan. Kan en högre ersättning dämpa drivkraften?
Genom mitt yrke och min arbetslivserfarenhet måste jag tyvärr svara ja på den frågan och jag vill påstå att gränsen går just vid de svar jag fått. ”Jag tjänar mer på A-kassan”.
En arbetslöshetsförsäkring ska vara precis det Fredrik Reinfeldt framhåller, en försäkring mellan två arbeten. Om arbetslösheten varar så länge att A-kassedagar tar slut måste andra sociala skyddsnät ta vid.

Lars Ohly och de rödgrönas jobbpolitik

Det är skrämmande att höra hur långt ifrån arbetsgivarens vardag de rödgröna står i sin syn på anställning och jämställdhet.
Småföretagare anställer gärna unga personer med rätt grundutbildning där företagaren själv kan lära upp personen och tycker sig få ersättning för handledning genom halverad arbetsgivaravgift. Den vill de rödgröna ta bort. Man vill dessutom ta ut en straffavgift om företaget visstidsanställer. Det förslaget omfattar även vikariatanställningar.
Förslaget gör det svårare för unga att ta sig in på arbetsmarknaden och värst blir det för unga kvinnor. Med risk för straffskatt vid eventuell graviditet när företagaren ska ta in en vikarie, är jag övertygad om att man istället anställer en man. Det troligaste är att man, vid personalfrånvaro driver företaget med underbemanning en period.

Det rödgröna blocket förordar dessutom heltidsanställning. I verkligheten måste företagen få öka sin personalstyrka i samma takt som tillväxten i företaget. Allt annat är inte ekonomiskt försvarbart och kan inte tvingas fram genom straffbeskattning av politiker.

Lars Ohly må ha förklarat att han inte är kommunist men nog ligger hans idéer kommunismen mycket nära. Att planera och styra hela samhället även på individnivå.
Men när man vill begränsa kvinnans rätt att amma genom att reglera föräldrapenningen, då har man väl ändå gått in på könsskillnader som varken, LO eller de rödgröna kan göra något åt. Vet inte Lars Ohly att kvinnor kan amma på arbetsplatsen. Företagen måste ha utrymme för kvinnor att gå ifrån och amma. Det kanske hade varit bättre för fru Ohly att pappa Ohly kommit till henne på jobbet för amning än att använda bröstmjölkspump.

Vem borgar för kommunskulden

Jag tillhör den skara politiker i Strängnäs som är bekymrade över vår höga kommunskuld. Det är ju faktiskt vi skattebetalare i kommunen som på sätt och vis borgar för skulden. Med oss som säkerhet (skattehöjningar) kan kommunen låna.
Moderaterna vill föra en mer ansvarsfull politik där vi betalar av på skulden för att få ner räntekostnaderna. Läs Maria von Beetzens blogg om kommunskulden. http://mariavonbeetzen.se/blogg/

Thomas Bodström nekar att ta drogtest!

Hur står det till med Thomas Bodströms entusiasm för drogtester. Den rödgrönas tilltänkta justitieminsiter ( kanske bara sossarnas) ville häromdagen inte ställa upp på en drogtest när han fick kännedom om vilka substanser som skulle spåras. Han tyckte att det kändes för personligt!!!!! Jag hade den uppfattningen att alla drogtester är personliga, vad skulle de annars vara? Förtroendet för en justitieministerkandidat som nekar drogtest på sig själv sjunker ju väsentligt, speciellt som den andra personen i sammanhanget, Beatrice Ask (M) vår nuvarande justitieminister ställde upp på drogtestet, som bestod av ett urinprov. Beatrice Ask visade sig drogfri. Hur det stod till med Thomas Bodström får vi ju aldrig veta!

Jag kan inte låta bli att undra hur polisen i sosseförfattarens deckare skulle ha tolkat ett nekande.

Sanningen om de rödgrönas skattepolitik

Med en dåres envishet kommer jag att upprepa vilken skattepolitik S och V vill driva och det är inte den dom pratar på torgmöten.

Till alla er som gläds åt de extra slantar ni fått i plånboken tack vare alliansens skattesänkningar. Är ni medvetna om att en röst på det rödgröna blocket innebär att ni får behålla mindre av er lön.
Mona Sahlin har i en intervju i LO-tidningen sagt att socialdemokraterna inte i ett val kan gå ut och informera om vilka skattehöjningar man vill göra (för då lär man inte få några röster) men att på 4 år (en mandatperiod) anser Mona att man ska hinna höja skatten tillbaka till de nivåer som rådde före jobbskatteavdraget.
Lars Ohly har i Svenska Dagbladet deklarerat att han är trött på talet om skattesänkningar. Han vill ta bort skillnaden mellan pensionärernas och löntagarnas skatt genom att höja skatten för löntagarna, inte sänka pensionärernas skatt.
De här åsikterna hör man inte Mona Sahlin eller Lars Ohly framföra i sina valtal, för som sagt, de vinner man ju inga röster på.
Om Mona Sahlin och Lars Ohly ska vara med och budgetförhandla om våra skatter efter den 19 september kommer svenska folket att ha betydligt mindre pengar kvar i plånboken när skatten är betald.
Vi väljer själva hur vi vill ha det den 19 september.

S fortsätter med tomma löftens politik

Sven-Erik Österberg och Thomas Bodström går ut och lovar långtidsarbetslösa jobb. Målet ska vara att få ner gruppen arbetslösa till en procent av totala arbetskraften. Ett tufft jobb säger Österberg som inte kan säga (lova) när det ska vara uppnått. Sådana vallöften är ju meningslösa och vi har hört dom förut.
Jag och många med mig minns Expressens stora drive inför valet 2006, där många av de, genom sossepolitiken sysselsatta, intervjuades. Jag vill minnas att det hette plusjobb då också.
Sysselsättning skapades på fackkanslier och ute hos ideella föreningar. Enligt intervjuerna handlade det mest om kaffekokning, kaffebrödsinköp, posthantering och arkivering. Knappast något som ger arbetserfarenhet snarare minskat självförtroende. Här känns det aktuellt att tala om pigor eller ”allt i allo” på kontoret/lagret.
Med dessa plusjobb minskade socialdemokraterna arbetslöshetssiffrorna inför förra valet. Låt oss inte luras av detta knep igen. Politiken kan inte skapa jobb, den kan bara stimulera arbetsmarknaden där det finns riktiga jobb. RUT och ROT-avdragen är ett sådant stimulansmedel där företag skapas, utveckling och utbildning kan ske, samt fasta jobb kan skapas.

Det är fult att ljuga, fick jag lära som barn!

Den rödgröna alliansen har försökt få väljarna att tro att 9 av 10 får mer i plånboken med deras skattepolitik. Tyvärr plockar valtider fram de sämsta statistiker inom alla partier så för att bemöta de rödgrönas påstående om mer disponibel inkomst citerar jag en opolitisk källa, Skattebetalarnas Förenings VD, som skriver:

”Inte minst oppositionens budget från i våras har ju fått mycket kritik för att vara osaklig. I den finns ett diagram över så kallade fördelningspolitiska effekter. I det diagrammet "visar" oppositionen att 90 procent vinner privatekonomiskt och 10 procent (de med högst inkomst) betalar.Förutom att det självklart inte är rättvist, om det vore sant, är det en direkt vilseledande bild.Det är nämligen så att diagrammet visar effekter 2011 men oppositionens tänkta skattepolitik slår igenom 2012. Förenklat har alltså oppositionen lyft fram bidragshöjningarna men låtit bli att räkna med skattehöjningarna som skall betala politiken. Det är knappast seriöst.Men tyvärr signifikativt för oppositionens politik. Deras plan är att höja skatterna kraftigt men de vill inte säga det öppet”.

Det stärker mina åsikter som jag framfört i en tidigare blogg från den 24 juni, där jag skriver om Mona Sahlin, som i en intervju erkänner att sossarna i ett val inte kan gå ut och informera om vilka skattehöjningar man vill göra (för då lär min inte få några röster) men att på 4 år anser Mona att man ska hinna höja skatten tillbaka till de nivåer som rådde före jobbskatteavdraget.